Mina (Bo von Scheeles) egna erfarenhet säger mig att för en ej känd specialist verksamhet skall utvecklas behövs en stabil, engagerad grupp som bas liksom också att det finns ”vägar in” för intresserade som är rimliga och hållbara för deras livssituation – något jag försöker som en form av ”utbildningstestamente” – en plattform (på https://ipbm.se/education/ – ej klar alls = en form av nysatsning) som inte behöver följa i mina spår utan vidareutveckla ….
Mer om ”skäl till varför ingen egentlig formell integrerad psykofysiologisk beteendemedicin (inklusive neuro- och integrerad biofeedback) utvecklats i Sverige tror jag beror på;
- Finns igen formell utbildningstradition i Sverige (enbart egentligen sedan c 1960 talet i USA, men då via aapb.org) – enbart varit några få entusiaster som inte kunnat göra sig förstådda – ”to see or not to see makes a diference” = måste VISA data (inte bara för patienter) utan för att motivera kliniker till att orka lägga tid på ett helt nytt för dem specialistområde
- Men också att www.aapb.org representerar en kaotiskt samling entusiaster med ytterst varierande kunskap/kompetens och FOKUS … mångkulturellt utan ibland obefintligt paradigmatisk plattform … alltså inte vidare förtroendegivande för dem med omfattande vetenskapsteoretisk kunskapsplattform eller inte kan skilja mellan ideografisk och nomotetisk fokus …
- Fanns vissa reduktionistiska vetenskapsansatser i Uppsala inom psykofysiologi som flyttade till Bergen
- Ofta ganska lätt att på 30 minuter motivera kliniker som ej känner till området egentligen MEN sedan kommer problem med tid/livssituation/ekonomi/ingen närgrupp samverkan för stimulans/…. Fordrar ett utbildningssystem som man kan gå samtidigt som man jobbar 100%, har familj, fritid … finns inga positiva incitament från det kliniska samhället ….
- Ett stort problem är vetenskaps/kliniskt multidisciplinärt paradigm (även involverande praktisk evolutionsbiologi, speciellt hjärnans) som det inte finns någon tradition trots allt tal om multidisciplinära team …
- Ett annat problem är att man nöjer sig med det som finns – som inte i egentlig mening är system integrerande – inga i maktpositioner (vad jag känner till) kräver integreringsutveckling inom psykofysiologi – vetenskapsintegrerad eller kliniskt integrerad – vilket som jag ser det är en katastrof så inte skett … även eftersom patienter älskar SE när det SEE (engelska förstå) spatialt sina dynamiska data … enbart en av alla mina patienter genom åren kunde inte ”älska” pga svåra psykiatriska PTSD problem … (som jag borde förutsett – men det var en av mina förta patienter)
Jag har nog tappat mycket som ”motiverare” genom att jag kanske haft väl stora krav på systemisk integrerad paradigmatisk plattform (bara orden kan skrämma …).
Men också att jag arbetat pragmatiskt och uppmuntrar odogmatiskt arbete där patientutbildning/samverkan/.. står i centrum ”Patient som utbildad (i grupp) rimligen kompetent resurs och medarbetare ..” där psykofysiologi utgör kommunikationsfundament.
Påbörjat en ansats som är mycket kvar för förverkligande … se Mission | Welcome to Integrerad Psykofysiologisk Beteende Medicin, IPBM – Education | Welcome to Integrerad Psykofysiologisk Beteende Medicin, IPBM … kanske också Healthcreators | Lifestyle medicine – one for all and all for one! On the road towards personalized self-care as platform for ”healthier with the age”! som inte är bearbetat på några år …
Om någon intresserad lyckas få igång en grupp lokalt eller digitalt så finns jag gärna i bakgrunden …
DU som läser; granska gärna kritiskt och kom med synpunkter/förslag/ …. i termer av Thales (Summarized of the paradigm used by Bo von Schéele | Biopsychosocial Medicine)
Maila till bo.vonscheele(at)stressmedicin.se